publicerad: 2015
laudatur
laud·at·ur
[‑a`t‑]
substantiv; pl. ~ • en äldre betygsgrad som anger högsta betyg, berömlig: ett laudatur
Singular | |
---|---|
ett laudatur | obestämd form |
ett laudaturs | obestämd form genitiv |
Plural | |
laudatur | obestämd form |
laudaturs | obestämd form genitiv |