publicerad: 2015
lider
lider
[li´der]
substantiv
lidret; pl. ~, best. pl. lidren • uthusbyggnad för redskap, skjul
Singular | |
---|---|
ett lider | obestämd form |
ett liders | obestämd form genitiv |
lidret | bestämd form |
lidrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
lider | obestämd form |
liders | obestämd form genitiv |
lidren | bestämd form |
lidrens | bestämd form genitiv |