publicerad: 2015
mästare
mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. mästarna • person med erkänd skicklighet i idrottssammanhang ofta den bäste av alla; ofta (i sammansättn.) i yrkesbeteckningar – Sms. med mästar- kan ofta tänkas höra både till mästare och mäster 2.
Singular | |
---|---|
en mästare | obestämd form |
en mästares | obestämd form genitiv |
mästaren | bestämd form |
mästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
mästare | obestämd form |
mästares | obestämd form genitiv |
mästarna | bestämd form |
mästarnas | bestämd form genitiv |