publicerad: 2015
magnitud
magn·itud
[‑itu´d]
substantiv
~en ~er • storleksklass; ett mått på styrkan hos en jordbävning; ett mått på en stjärnas ljusstyrka
Singular | |
---|---|
en magnitud | obestämd form |
en magnituds | obestämd form genitiv |
magnituden | bestämd form |
magnitudens | bestämd form genitiv |
Plural | |
magnituder | obestämd form |
magnituders | obestämd form genitiv |
magnituderna | bestämd form |
magnitudernas | bestämd form genitiv |