publicerad: 2015
manfall
man|fall
substantiv
~et; pl. ~ • äv. stort bortfall t.ex. av inbjudna till en fest
Singular | |
---|---|
ett manfall | obestämd form |
ett manfalls | obestämd form genitiv |
manfallet | bestämd form |
manfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
manfall | obestämd form |
manfalls | obestämd form genitiv |
manfallen | bestämd form |
manfallens | bestämd form genitiv |