publicerad: 2015
maniker
man·ik·er
[ma´n‑]
substantiv
~n; pl. ~ • manisk person
Singular | |
---|---|
en maniker | obestämd form |
en manikers | obestämd form genitiv |
manikern | bestämd form |
manikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
maniker | obestämd form |
manikers | obestämd form genitiv |
manikerna | bestämd form |
manikernas | bestämd form genitiv |