publicerad: 2015
marginalränta
marg·in·al|ränta
substantiv
~n ‑räntor marginal 2 1ränta 1
Singular | |
---|---|
en marginalränta | obestämd form |
en marginalräntas | obestämd form genitiv |
marginalräntan | bestämd form |
marginalräntans | bestämd form genitiv |
Plural | |
marginalräntor | obestämd form |
marginalräntors | obestämd form genitiv |
marginalräntorna | bestämd form |
marginalräntornas | bestämd form genitiv |