publicerad: 2015
marodör
marod·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • plundrare, skadegörare
Singular | |
---|---|
en marodör | obestämd form |
en marodörs | obestämd form genitiv |
marodören | bestämd form |
marodörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marodörer | obestämd form |
marodörers | obestämd form genitiv |
marodörerna | bestämd form |
marodörernas | bestämd form genitiv |