publicerad: 2015
marschorder
marsch|order
substantiv
~n; pl. ~ 1marsch 1 order 1
Singular | |
---|---|
en marschorder | obestämd form |
en marschorders | obestämd form genitiv |
marschordern | bestämd form |
marschorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
marschorder | obestämd form |
marschorders | obestämd form genitiv |
marschorderna | bestämd form |
marschordernas | bestämd form genitiv |