publicerad: 2015
medborgarskap
med|borg·ar·skap
substantiv
~et; pl. ~ • få svenskt medborgarskap
Singular | |
---|---|
ett medborgarskap | obestämd form |
ett medborgarskaps | obestämd form genitiv |
medborgarskapet | bestämd form |
medborgarskapets | bestämd form genitiv |
Plural | |
medborgarskap | obestämd form |
medborgarskaps | obestämd form genitiv |
medborgarskapen | bestämd form |
medborgarskapens | bestämd form genitiv |