SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MEDBORGARSKAP me3dborjar~ska2p, äv. (i vissa trakter) 3d-, förr äv. MEDBORGARESKAP l. MEDBORGERSKAP, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-borgar- 1839 osv. -borgare- 18201870. -borger- 17891828)
Etymologi
[jfr t. mitbürgerschaft; avledn. till MEDBORGARE 4]
förhållandet att tillhöra viss stat ss. dess medborgare; äv. bildl.; jfr MEDBORGAR-RÄTT. AdP 1789, s. 110. Medborgareskapet i Guds rike. Geijer I. 5: 264 (1820). Svenskt medborgarskap förvärvas, på grund av födsel, av barn i äktenskap, vars fader är svensk medborgare, samt av barn utom äktenskap, vars moder är svensk medborgare. SFS 1924, s. 181.
Spoiler title
Spoiler content