publicerad: 2015
medicinman
med·ic·in|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • i vissa utomeuropeiska kulturer
Singular | |
---|---|
en medicinman | obestämd form |
en medicinmans | obestämd form genitiv |
medicinmannen | bestämd form |
medicinmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
medicinmän | obestämd form |
medicinmäns | obestämd form genitiv |
medicinmännen | bestämd form |
medicinmännens | bestämd form genitiv |