publicerad: 2015
mellanting
mell·an|ting
substantiv
~et; pl. ~ mellan ting 1
Singular | |
---|---|
ett mellanting | obestämd form |
ett mellantings | obestämd form genitiv |
mellantinget | bestämd form |
mellantingets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mellanting | obestämd form |
mellantings | obestämd form genitiv |
mellantingen | bestämd form |
mellantingens | bestämd form genitiv |