publicerad: 2015
meningsmotsättning
men·ings|mot·sätt·ning
substantiv
~en ~ar • till mening 1 motsättning
Singular | |
---|---|
en meningsmotsättning | obestämd form |
en meningsmotsättnings | obestämd form genitiv |
meningsmotsättningen | bestämd form |
meningsmotsättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
meningsmotsättningar | obestämd form |
meningsmotsättningars | obestämd form genitiv |
meningsmotsättningarna | bestämd form |
meningsmotsättningarnas | bestämd form genitiv |