SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
merit
mer·­it [‑i´t] substantiv ~en ~er ngt som räknas ngn till förtjänst särsk. i yrkes­karriären
Singular
en meritobestämd form
en meritsobestämd form genitiv
meritenbestämd form
meritensbestämd form genitiv
Plural
meriterobestämd form
meritersobestämd form genitiv
meriternabestämd form
meriternasbestämd form genitiv