publicerad: 2015
misskänna
miss|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • bedöma felaktigt; underskatta: en misskänd författare
Finita former | |
---|---|
misskänner | presens aktiv |
misskänns (misskännes) | presens passiv |
misskände | preteritum aktiv |
misskändes | preteritum passiv |
misskänn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att misskänna | infinitiv aktiv |
att misskännas | infinitiv passiv |
har/hade misskänt | supinum aktiv |
har/hade misskänts | supinum passiv |
Presens particip | |
misskännande | |
Perfekt particip | |
en misskänd + substantiv | |
ett misskänt + substantiv | |
den/det/de misskända + substantiv | |
den misskände + maskulint substantiv |