publicerad: 2015
monoftong
mono·ftong
[‑ftåŋ´]
substantiv
~en ~er • enkelt vokalljud; mots. diftong
Singular | |
---|---|
en monoftong | obestämd form |
en monoftongs | obestämd form genitiv |
monoftongen | bestämd form |
monoftongens | bestämd form genitiv |
Plural | |
monoftonger | obestämd form |
monoftongers | obestämd form genitiv |
monoftongerna | bestämd form |
monoftongernas | bestämd form genitiv |