publicerad: 2015
monokel
mon·okel
[‑åk´el]
substantiv
~n monoklar • ögonglas för bara ett öga
Singular | |
---|---|
en monokel | obestämd form |
en monokels | obestämd form genitiv |
monokeln | bestämd form |
monokelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
monoklar | obestämd form |
monoklars | obestämd form genitiv |
monoklarna | bestämd form |
monoklarnas | bestämd form genitiv |