SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
monoteist
mono·­te·­ist [‑is´t] substantiv ~en ~er monoteism
Singular
en monoteistobestämd form
en monoteistsobestämd form genitiv
monoteistenbestämd form
monoteistensbestämd form genitiv
Plural
monoteisterobestämd form
monoteistersobestämd form genitiv
monoteisternabestämd form
monoteisternasbestämd form genitiv