publicerad: 2015
mora
mora
substantiv
~n moror • ⟨vard.⟩ mor i huset, bondhustru; gumma
Singular | |
---|---|
en mora | obestämd form |
en moras | obestämd form genitiv |
moran | bestämd form |
morans | bestämd form genitiv |
Plural | |
moror | obestämd form |
morors | obestämd form genitiv |
mororna | bestämd form |
morornas | bestämd form genitiv |