publicerad: 2015
motståndare
mot|stånd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ståndarna • t.ex. i debatt- el. sportsammanhang
Singular | |
---|---|
en motståndare | obestämd form |
en motståndares | obestämd form genitiv |
motståndaren | bestämd form |
motståndarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
motståndare | obestämd form |
motståndares | obestämd form genitiv |
motståndarna | bestämd form |
motståndarnas | bestämd form genitiv |