publicerad: 2015
motstå
mot|stå
verb
‑stod, ‑stått, pres. ‑står • motstå el. stå emot ngn/ngt
| Finita former | |
|---|---|
| motstår | presens aktiv |
| motstås | presens passiv |
| motstod | preteritum aktiv |
| motstods | preteritum passiv |
| motstå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att motstå | infinitiv aktiv |
| att motstås | infinitiv passiv |
| har/hade motstått | supinum aktiv |
| har/hade motståtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| motstående | |


