publicerad: 2015
motståndsman
mot·stånds|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • jfr motståndsrörelse
Singular | |
---|---|
en motståndsman | obestämd form |
en motståndsmans | obestämd form genitiv |
motståndsmannen | bestämd form |
motståndsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
motståndsmän | obestämd form |
motståndsmäns | obestämd form genitiv |
motståndsmännen | bestämd form |
motståndsmännens | bestämd form genitiv |