publicerad: 2015
mun
mun
[mun´]
substantiv
~nen ~nar 1 ha mål i mun(nen) kunna prata; ta munnen full vara storordig, skryta2 öppning: magmun
Singular | |
---|---|
en mun | obestämd form |
en muns | obestämd form genitiv |
munnen | bestämd form |
munnens | bestämd form genitiv |
Plural | |
munnar | obestämd form |
munnars | obestämd form genitiv |
munnarna | bestämd form |
munnarnas | bestämd form genitiv |