publicerad: 2015
munkorden
munk|orden
substantiv; best. ~; pl. ‑ordnar munk 1 orden 1
Singular | |
---|---|
en munkorden | obestämd form |
en munkordens | obestämd form genitiv |
munkorden | bestämd form |
munkordens | bestämd form genitiv |
Plural | |
munkordnar | obestämd form |
munkordnars | obestämd form genitiv |
munkordnarna | bestämd form |
munkordnarnas | bestämd form genitiv |