publicerad: 2015
muta
1muta
substantiv
~n mutor • gåva som ges för att påverka t.ex. tjänsteman att agera till givarens fördel
Singular | |
---|---|
en muta | obestämd form |
en mutas | obestämd form genitiv |
mutan | bestämd form |
mutans | bestämd form genitiv |
Plural | |
mutor | obestämd form |
mutors | obestämd form genitiv |
mutorna | bestämd form |
mutornas | bestämd form genitiv |
2muta
verb
~de ~t • påverka genom mutor, besticka
Finita former | |
---|---|
mutar | presens aktiv |
mutas | presens passiv |
mutade | preteritum aktiv |
mutades | preteritum passiv |
muta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att muta | infinitiv aktiv |
att mutas | infinitiv passiv |
har/hade mutat | supinum aktiv |
har/hade mutats | supinum passiv |
Presens particip | |
mutande | |
Perfekt particip | |
en mutad + substantiv | |
ett mutat + substantiv | |
den/det/de mutade + substantiv |