publicerad: 2015
myndigförklara
mynd·ig|för·klara
verb
~de ~t • myndigförklara ngn el. förklara ngn myndig
Finita former | |
---|---|
myndigförklarar | presens aktiv |
myndigförklaras | presens passiv |
myndigförklarade | preteritum aktiv |
myndigförklarades | preteritum passiv |
myndigförklara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att myndigförklara | infinitiv aktiv |
att myndigförklaras | infinitiv passiv |
har/hade myndigförklarat | supinum aktiv |
har/hade myndigförklarats | supinum passiv |
Presens particip | |
myndigförklarande | |
Perfekt particip | |
en myndigförklarad + substantiv | |
ett myndigförklarat + substantiv | |
den/det/de myndigförklarade + substantiv |