publicerad: 2015
myndighetsperson
mynd·ig·hets|pers·on
substantiv
~en ~er • till myndighet 1 person 1
Singular | |
---|---|
en myndighetsperson | obestämd form |
en myndighetspersons | obestämd form genitiv |
myndighetspersonen | bestämd form |
myndighetspersonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
myndighetspersoner | obestämd form |
myndighetspersoners | obestämd form genitiv |
myndighetspersonerna | bestämd form |
myndighetspersonernas | bestämd form genitiv |