publicerad: 2015
namngivning
namn|giv·ning
substantiv
~en ~ar • till namnge
Singular | |
---|---|
en namngivning | obestämd form |
en namngivnings | obestämd form genitiv |
namngivningen | bestämd form |
namngivningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
namngivningar | obestämd form |
namngivningars | obestämd form genitiv |
namngivningarna | bestämd form |
namngivningarnas | bestämd form genitiv |