publicerad: 2015
namnkunnig
namn|kunn·ig
adjektiv
~t ~a • ryktbar, berömd
Positiv | |
---|---|
en namnkunnig + substantiv | |
ett namnkunnigt + substantiv | |
den/det/de namnkunniga + substantiv | |
den namnkunnige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de namnkunnigare + substantiv | |
Superlativ | |
är namnkunnigast | |
den/det/de namnkunnigaste + substantiv |