publicerad: 2015
nasir
nasir
[nasi´r]
substantiv
~en ~er • person som var helgad åt Gud enl. Gamla testamentet
Singular | |
---|---|
en nasir | obestämd form |
en nasirs | obestämd form genitiv |
nasiren | bestämd form |
nasirens | bestämd form genitiv |
Plural | |
nasirer | obestämd form |
nasirers | obestämd form genitiv |
nasirerna | bestämd form |
nasirernas | bestämd form genitiv |