publicerad: 2015
naturtillstånd
nat·ur|till·stånd
substantiv
~et; pl. ~ • till natur 1,3 tillstånd 1
Singular | |
---|---|
ett naturtillstånd | obestämd form |
ett naturtillstånds | obestämd form genitiv |
naturtillståndet | bestämd form |
naturtillståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturtillstånd | obestämd form |
naturtillstånds | obestämd form genitiv |
naturtillstånden | bestämd form |
naturtillståndens | bestämd form genitiv |