publicerad: 2015
naturvetare
nat·ur|vet·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vetarna natur 1 veta
Singular | |
---|---|
en naturvetare | obestämd form |
en naturvetares | obestämd form genitiv |
naturvetaren | bestämd form |
naturvetarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturvetare | obestämd form |
naturvetares | obestämd form genitiv |
naturvetarna | bestämd form |
naturvetarnas | bestämd form genitiv |