publicerad: 2015
naturvetenskapsman
nat·ur·veten·skaps|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen naturvetenskap 1man 1
Singular | |
---|---|
en naturvetenskapsman | obestämd form |
en naturvetenskapsmans | obestämd form genitiv |
naturvetenskapsmannen | bestämd form |
naturvetenskapsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
naturvetenskapsmän | obestämd form |
naturvetenskapsmäns | obestämd form genitiv |
naturvetenskapsmännen | bestämd form |
naturvetenskapsmännens | bestämd form genitiv |