publicerad: 2015
nervsammanbrott
nerv|samm·an·brott
substantiv
~et; pl. ~ nerv sammanbrott
Singular | |
---|---|
ett nervsammanbrott | obestämd form |
ett nervsammanbrotts | obestämd form genitiv |
nervsammanbrottet | bestämd form |
nervsammanbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
nervsammanbrott | obestämd form |
nervsammanbrotts | obestämd form genitiv |
nervsammanbrotten | bestämd form |
nervsammanbrottens | bestämd form genitiv |