publicerad: 2015
nordända
nord|ända
el. nord|ände
substantiv
~n; pl. ‑ändar nord 2ända
Singular | |
---|---|
en nordända (en nordände) | obestämd form |
en nordändas (en nordändes) | obestämd form genitiv |
nordändan (nordänden) | bestämd form |
nordändans (nordändens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
nordändar | obestämd form |
nordändars | obestämd form genitiv |
nordändarna | bestämd form |
nordändarnas | bestämd form genitiv |