publicerad: 2015
n-ord
n-ord
substantiv
~et; pl. ~ • ord med n-genus
Singular | |
---|---|
ett n-ord | obestämd form |
ett n-ords | obestämd form genitiv |
n-ordet | bestämd form |
n-ordets | bestämd form genitiv |
Plural | |
n-ord | obestämd form |
n-ords | obestämd form genitiv |
n-orden | bestämd form |
n-ordens | bestämd form genitiv |