publicerad: 2015
noppighet
nopp·ig·het
el. noppr·ig·het
substantiv
~en noppig
Singular | |
---|---|
en noppighet (en nopprighet) | obestämd form |
en noppighets (en nopprighets) | obestämd form genitiv |
noppigheten (nopprigheten) | bestämd form |
noppighetens (nopprighetens) | bestämd form genitiv |