publicerad: 2015
normalfall
norm·al|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 1normal
Singular | |
---|---|
ett normalfall | obestämd form |
ett normalfalls | obestämd form genitiv |
normalfallet | bestämd form |
normalfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
normalfall | obestämd form |
normalfalls | obestämd form genitiv |
normalfallen | bestämd form |
normalfallens | bestämd form genitiv |