SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
normalfall
norm·­al|­fall substantiv ~et; pl. ~ till fall 2 1normal
Singular
ett normalfallobestämd form
ett normalfallsobestämd form genitiv
normalfalletbestämd form
normalfalletsbestämd form genitiv
Plural
normalfallobestämd form
normalfallsobestämd form genitiv
normalfallenbestämd form
normalfallensbestämd form genitiv