publicerad: 2015
notarius publicus
not·ari·us publ·ic·us
[‑pub´lik‑]
oböjligt substantiv
• tjänsteman med uppgift att bestyrka underskrifter, kontrollera lotteridragningar m.m.: en notarius publicus
Singular | |
---|---|
en notarius publicus | obestämd form |
en notarius publicus | obestämd form genitiv |