publicerad: 2015
obetydlighet
o|be·tyd·lig·het
substantiv
~en ~er • äv. obetydlig företeelse
Singular | |
---|---|
en obetydlighet | obestämd form |
en obetydlighets | obestämd form genitiv |
obetydligheten | bestämd form |
obetydlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
obetydligheter | obestämd form |
obetydligheters | obestämd form genitiv |
obetydligheterna | bestämd form |
obetydligheternas | bestämd form genitiv |