publicerad: 2015
objektiv
1ob·jekt·iv
[åb´‑ el. ‑i´v]
adjektiv
~t ~a • saklig; opartisk
Positiv | |
---|---|
en objektiv + substantiv | |
ett objektivt + substantiv | |
den/det/de objektiva + substantiv | |
den objektive + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de objektivare + substantiv | |
Superlativ | |
är objektivast | |
den/det/de objektivaste + substantiv |
2ob·jekt·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • mot föremålet vänd del av linssystem i kikare el. kamera – Alla sammansättn. med objektiv- hör till 2objektiv.
Singular | |
---|---|
ett objektiv | obestämd form |
ett objektivs | obestämd form genitiv |
objektivet | bestämd form |
objektivets | bestämd form genitiv |
Plural | |
objektiv | obestämd form |
objektivs | obestämd form genitiv |
objektiven | bestämd form |
objektivens | bestämd form genitiv |