publicerad: 2015
ockrare
ockr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ockrarna 2ockra
Singular | |
---|---|
en ockrare | obestämd form |
en ockrares | obestämd form genitiv |
ockraren | bestämd form |
ockrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ockrare | obestämd form |
ockrares | obestämd form genitiv |
ockrarna | bestämd form |
ockrarnas | bestämd form genitiv |