publicerad: 2015
ockupera
oc·kup·era
verb
~de ~t • besätta med krigsmakt; ta i besittning; jfr ockupation
Finita former | |
---|---|
ockuperar | presens aktiv |
ockuperas | presens passiv |
ockuperade | preteritum aktiv |
ockuperades | preteritum passiv |
ockupera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ockupera | infinitiv aktiv |
att ockuperas | infinitiv passiv |
har/hade ockuperat | supinum aktiv |
har/hade ockuperats | supinum passiv |
Presens particip | |
ockuperande | |
Perfekt particip | |
en ockuperad + substantiv | |
ett ockuperat + substantiv | |
den/det/de ockuperade + substantiv |