publicerad: 2015
ockupera
oc·kup·era
verb
~de ~t • besätta med krigsmakt; ta i besittning; jfr ockupation
| Finita former | |
|---|---|
| ockuperar | presens aktiv |
| ockuperas | presens passiv |
| ockuperade | preteritum aktiv |
| ockuperades | preteritum passiv |
| ockupera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ockupera | infinitiv aktiv |
| att ockuperas | infinitiv passiv |
| har/hade ockuperat | supinum aktiv |
| har/hade ockuperats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ockuperande | |
| Perfekt particip | |
| en ockuperad + substantiv | |
| ett ockuperat + substantiv | |
| den/det/de ockuperade + substantiv | |


