publicerad: 2015
oenighet
o|en·ig·het
substantiv
~en ~er oenig
Singular | |
---|---|
en oenighet | obestämd form |
en oenighets | obestämd form genitiv |
oenigheten | bestämd form |
oenighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
oenigheter | obestämd form |
oenigheters | obestämd form genitiv |
oenigheterna | bestämd form |
oenigheternas | bestämd form genitiv |