SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
oenighet
o|­en·­ig·­het substantiv ~en ~er oenig
Singular
en oenighetobestämd form
en oenighetsobestämd form genitiv
oenighetenbestämd form
oenighetensbestämd form genitiv
Plural
oenigheterobestämd form
oenighetersobestämd form genitiv
oenigheternabestämd form
oenigheternasbestämd form genitiv