publicerad: 2015
officiera
of·fici·era
verb
~de ~t • förrätta liturgisk handling el. ordensceremoni
Finita former | |
---|---|
officierar | presens aktiv |
officieras | presens passiv |
officierade | preteritum aktiv |
officierades | preteritum passiv |
officiera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att officiera | infinitiv aktiv |
att officieras | infinitiv passiv |
har/hade officierat | supinum aktiv |
har/hade officierats | supinum passiv |
Presens particip | |
officierande |