publicerad: 2015
ogärning
o|gärn·ing
substantiv
~en ~ar • ond gärning, illdåd
Singular | |
---|---|
en ogärning | obestämd form |
en ogärnings | obestämd form genitiv |
ogärningen | bestämd form |
ogärningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ogärningar | obestämd form |
ogärningars | obestämd form genitiv |
ogärningarna | bestämd form |
ogärningarnas | bestämd form genitiv |