publicerad: 2015
omhänge
om|hänge
substantiv
~t ~n • till säng (i äldre tid); till 2om 1
Singular | |
---|---|
ett omhänge | obestämd form |
ett omhänges | obestämd form genitiv |
omhänget | bestämd form |
omhängets | bestämd form genitiv |
Plural | |
omhängen | obestämd form |
omhängens | obestämd form genitiv |
omhängena | bestämd form |
omhängenas | bestämd form genitiv |