publicerad: 2015
omklädningsrum
om·kläd·nings|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men omklädning 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett omklädningsrum | obestämd form |
ett omklädningsrums | obestämd form genitiv |
omklädningsrummet | bestämd form |
omklädningsrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
omklädningsrum | obestämd form |
omklädningsrums | obestämd form genitiv |
omklädningsrummen | bestämd form |
omklädningsrummens | bestämd form genitiv |