publicerad: 2015
omkomma
om|komma
verb
‑kom, ‑kommit, ‑kommen ‑kommet ‑komna, pres. ‑kommer • dö genom olyckshändelse el. umbäranden: hon omkom i en bilolycka
| Finita former | |
|---|---|
| omkommer | presens aktiv |
| omkom | preteritum aktiv |
| omkom | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att omkomma | infinitiv aktiv |
| har/hade omkommit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| omkommande | |
| Perfekt particip | |
| en omkommen + substantiv | |
| ett omkommet + substantiv | |
| den/det/de omkomna + substantiv | |
| den omkomne + maskulint substantiv | |


